Helande resa

Under många år präglades mitt liv av en rastlös strävan, en brist på inre ro och en oförmåga att leva ett liv i balans. Jag pressade mig hårt för att prestera och styrdes av rädsla för att misslyckas och att bli lämnad. Jag trodde på lögnen: du är vad du gör och genom det jag uppnådde, det jag trodde förväntades av mig, hoppades jag på att bli accepterad och att få höra till. Min djupaste längtan var känslan att få komma hem, att få vila och en trygg kärlek och samtidigt saboterade jag alla chanser på att nå detta genom min intensiva livsstil, en enorm arbetsbörda och genom osunda relationer. Jag isolerade mig bakom ett antal masker som jag bar och jag var fast övertygad om att jag var inte värd att bli uppvaktad. Mitt liv var på alla sätt en Ensam strävan. Det är också titeln på min första torso och dess svarta färg tillsammans med den glansiga ytan symboliserar mina mörka år då jag gömde mig bakom masker i mina envisa försök att vara oberoende.

I takt med min accelererande rastlösa strävan pressade jag mig allt hårdare. Flera år tidigare hade min kropp visat tecken på att inte orka mer: regelbunden migrän och insomnia som ledde till att jag fick diagnosen kronisk trötthet. Upprörd över detta och utan någon kunskap att veta hur jag skulle kunna förändra något till det bättre, så fortsatte jag. Jag krävde helt enkelt mer och mer av mig. Mentalt och känslomässigt var jag också farligt nära utmattning. Jag diagnosticerades med PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom) men med min inställning ”Jag dör om jag saktar ner” och med min överfulla kalender så uteblev jag från terapisamtalen som jag råddes genomgå.

Det var fysisk smärta som till slut fick min fulla uppmärksamhet. Det gjorde ont att bara blinka. Smärta som gjorde det nästan omöjligt att gå. Röntgen visade ben som hoppat ur led i båda fötterna och i en hand. Jag bokades in för operation omgående. Blodprov bekräftade min dåliga hälsa och jag blev diagnosticerad: allvarligt fall av reumatism (reumatoid artrit). Det liv jag byggt upp kunde inte fortsätta.

Reumatism är en auto-immun sjukdom vilket innebär att kroppen går till attack mot sig själv. Kroppens normala funktion att kunna reglera sig själv har gått om intet vid den här typen av sjukdom. Det rör sig om obalans och att stänga ner. Genom inflammation, smärta och skadade leder visar reumatismen att kroppen är i krig med sig själv.

 

Min andra torso Att öppna upp återspeglar min sviktande kropp men den går djupare och vidare än rent fysiskt, till att också innefatta sammanbrottet, blottandet och sönderfallet av mina känslomässiga och mentala världar. Allt som jag byggt upp för att strukturera och organisera mitt liv rasade. Områden som var bekanta för mig upplevdes som ödemark och samtidigt mitt i krisen att försöka samla ihop mina vrakdelar så inbjöds jag att börja på nytt. Jag blev inbjuden att utforska nya landskap inom tanke, kropp och ande. Jag erbjöds verktyg genom olika skapande processer för att börja uttrycka, utforska och reflektera. Mina alster i lera och andra konstnärliga medel kändes som en dagbok där jag vågade visa sårbarhet och blotta mig fullständigt. Jag fokuserade på detta och var så tacksam att inte behöva känna den desperata pressen av att hitta de rätta och bästa orden för att uttrycka sig. Jag hade påbörjat en nödvändig resa: att terapeutiskt använda mina nyupptäckta kreativa krafter. Jag skapade något utifrån min smärta.

På olika sätt fungerar mina keramiska alster som självporträtt. Sprickorna, det söndriga och det ofullständiga har jag gjort medvetet. Från mitt första verk och framåt, så har det aldrig handlat om ren och vacker konst. Jag strävade aldrig efter exakthet och perfektion.

Pågående helande är den tredje torson i den här serien. Den är på sina ställen len och vit. Det symboliserar min läkedom såhär långt. Även om jag fortfarande inte är färdig så har jag kommit långt på min väg mot helande. Jag använde vitt och blått på den här torson för att förmedla min övertygelse att allt helande har sin allt helande har sin källa i Kärleken. Jag valde vitt för att påminna mig om den rena och ovillkorliga kärlek till mig och att det inte finns något starkare än Kärleken för att hela mig fullständigt. Den trasiga och spruckna ytan av Att öppna upp har sytts ihop på flera ställen som sår som läks till ärr. Ärr som jag inte försöker dölja eller skäms för.

Den blå glasyren inuti torson uttrycker sanningen att mitt liv tillsammans med kärlek kan känna den renande och återupplivande verkligheten av livets flod. Till skillnad från den raka, stolta hållningen hos Strävan på egen hand så är den här torson böjd på ett ödmjukt, underdånigt sätt: passande för att ge sig ut på en resa mot helande.

Dessa tre torsos skapades för att stå tillsammans som ett verk. Tillsammans berättar de min historia. Tillsammans ger de en bild av min resa från en strävan, fylld av rädsla, till sammanbrott och till en pågående helandeprocess. Tillsammans bär de namnet Helande resa.